Tjabba. Håkke här.
Onsdag = Ledig = simning.

Åkte till Gammelstads badhus och började paddla. Jag fick höra efter min förra simning att jag gjorde fel. Jag simmar bröstsim och visste inte att man kunde göra fel=)
En snabbtitt på Youtube imorse om hur man ska göra sen in i bilen.
Jag försökte göra som jag sett på videon. Det gick fortare men jag kunde inte komma på hur jag skulle göra med andningen. Längd efter längd fick jag stanna några sekunder vid varje vändning för att kippa efter luft.
Skamm den som ger sig tänkte jag och fortsatte. Efter ca tusen meter började jag få in "flowet" och förstod hur jag skulle göra för att slappna av mer men ändå få med mig farten. Vid 1500 m kom jag in i ett riktigt flow och bara körde på, kunde inte sluta. Det höll i sig till ca 3000 m. Då började jag känna mig lite trött men det gick ändå bra och jag tänkte, "vafasen Iron Man distansen är 3800, jag kämpar på tills dess." När jag kom dit så var det lika gärna att köra till 4000. Jag misstänker att klockan lägger på någon längd ibland så jag ville vara på säkra sidan att jag verkligen kom upp i 3800.

Riktigt nöjd över min insats. Efter två timmar i vattnet var kroppen riktigt tung när jag gick upp ur bassängen. Kunde inte riktigt tänka mig att sätta mig på en cykel i 18 mil eller/och springa ett marathon. Men det kanske kommer=) Ruggigt imponerad över de som pallar det.

Näää nu måste jag väl köpa nå Speedos och badmössa ;)

I söndags var jag på en liten löptur. Kände av hälen första 500 meterna. Stannade till hos en kompis en snabbis och när jag började springa igen var smärtan borta. Skumt men skönt. Blev 8 km. Kändes tungt och hade alldeles för mycket kläder. Nu ökar jag långsamt.
Känns som att jag är på väg att komma igång lite mer nu. Ljuvligt.

Igår hade jag ett långt inspirerande samtal med en gammal vän. En grym idrottsman. Mats Henriksson. Stor inspiration.

Nu kom precis nya numret av Runners. Så nu ska jag och titta lite på bilderna=)
Hej