Plötsligt händer det, ögonblicket då även jag saknar motivationen till att hitta på något pulshöjande. Den aktuella ställningen i soffan känns skönare än att piska sig själv i regnet som hållit i sig i vad som känns som en månad.
Du känner säkert igen tankegångarna.
Jag lyckas sträcka mig efter ett äldre nummer av tidningen Runners som jag strategiskt placerat i närheten av soffan.
Läser en krönika av den fantastiska Emelie Forsberg. Tittar på bilder där hon flyger fram över bergen och längtar själv dit. Tittar ut genom fönstret och ser att regnet tilltar ännu mer.
Precis när jag förlorat över hjärnan och accepterat att detta blir en sällsynt vilodag så står jag där i hallen med träningskläderna på.
Det närmaste bergslöpning jag kommer med så kort varsel är Långberget precis bakom knuten.
Bestämmer mig för att ta mig några svängar upp och ner efter klipporna.
Det ständiga regnet har gjort de delvis mossklädda hällarna obehagligt, men samtidigt härligt halkiga. Jag drömmer mig bort till Björkliden och vissa stunder känns det som att jag är där och hoppaar mellan klipporna.
Det blev totalt fem rundor upp och ner, 7 km totalt. Efteråt kan jag inte förstå att jag höll på att ställa in detta härliga pass.
Ofta är det just så. Men om man lyckas ta sig ut även när hjärnan säger nej så väntar det guld på andra sidan.
Är verkligen glad att Inov-8 jackan köptes. Den har fått leverera i stort sett varje dag sedan den kom.
Många pass hade nog inte genomförts utan den.
Denna gång tackar jag Emelie för inspiration och hoppas samtidigt att detta inlägg kan inspirera dig att göra något du inte hade tänkt att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar