Rapport från Asics Stockholm Marathon 2016

Håkan som börjar skriva här. Dagen började med uppstigning 08:15. Lagom mycket frukost vid nio tiden. Sedan ett försök till att ta det lugnt en stund innan avfärd men nerverna började komma för mig så det var svårt att stå still. Sista förberedelserna med nummerlappar osv innan ombyte och avfärd mot starten. Vi var på plats ca 50 minuter före Fredriks start gick. Vi vandrade runt på en stor konstgräsplan där man skulle hitta sin plats att lämna in ombytespåsen man fått från dagen innan. Sedan köa för ett sista toabesök. Jag önskade Fredrik lycka till innan han begav sig mot sin startgrupp kl 11:45.
Min start gick 12:10 fram tills dess passade jag på att göra mina tåhävningar för att värma upp senan och passade på att sitta ned en stund och verkligen känna lugnet och fokusera. Sen var det dags att söka mig till starten jag också. Väl där mitt i gröten av flera tusen pers infann sig en ordentlig taggning. Musik spelades i galen volym och pulsen steg. Fick rejäla rysningar.  Då gick startskottet

Här kommer summering av mitt lopp.

De första 2 km gick långsamt, så mycket folk så att det bara var att haka på tempot som var. Först efter 8 km kunde jag börja mitt egna lopp. Allt kändes bra. Vid 20 km kom första dippen. Något jag lärde mig från SSR förra året var att dippar kommer och går, det gäller bara att rida ut dom och inte ge upp. Så jag försökte helt enkelt hålla så god fart jag orkade och hoppades på att tröttheten skulle släppa lite. vid ca 26 km började jag känna mig starkare igen och jag kunde göra några kilometer i bättre fart.
Många pratar om att den rejäla marathondippen kommer vid 30 km men då kände jag mig förvånansvärt pigg. Det stod en speaker uppe på ett podium och pratade för fullt. När jag närmade hoppade jag upp rejält och gav honom en high five till hans stora förvåning. " Ojoj så ni vilket hopp, och efter 30 km, inte illa" ekade genom högtalarna medan jag passerade. Bra tändning men även lite väl kaxigt för en kilometer senare började jag känna mig sliten igen. Publiken som var helt vild på sina ställen hjälpte verkligen till att hålla modet och farten uppe men när jag passerat 35 km gjorde det verkligen ont i kroppen.
  Fler och fler löpare stannade och böjde sig över knäna. En del promenerade med stumma ben och en del försökte förgäves skaka liv i krampande vader. Då tänkte jag. Nu jävlar Håkan sitter det i skallen! Kör nu för fan. Jag sprang på, en kilometer åt gången och när jag kom till 40 km så kändes loppet i hamn. Jag hörde musiken dunka från stadion och publiken blev större och större. Jag ville gasa på men det gick som inte. Nu ser jag den! Stadion. Ny luft i vingarna och en del började spurta. Även jag. När jag sprang genom grindarna och möttes av skrikande publik på läktarna så studsade jag fram igen (kändes det som iaf) Jag trodde jag var Moh Farah som sprang mot OS guld och vevade åt publiken. Helt makalös känsla. Vilken stämning det var där inne. Vilken känsla. Jag har sprungit ett helt marathon. 42.195 Km. Eller 43.33 km som klockan visade. När man kryssat mellan deltagare och diverse ytterkurvor. Tiden blev 3:52:29. Snittfart på 5:22 per km och ca 2000 tagna placeringar. Sjukt nöjd med det.
 Med tanke på att jag inte ens visste om jag kunde delta pga hälen och mitt längsta träningspass varit på 14 km så är jag förvånad över mig själv.

Direkt efter målgång fick man medalj och en vattenflaska sedan slussades man ut mot planen där starten gick. Där mötte jag Fredrik som stått och väntat. Jag gick vidare för att ta emot en påse med godsaker och finisher tröjan! Klämde även i mig två öl som serverades. Alkoholfria skall tilläggas. Jag hämtade påsen med kläder där jag lämnat in den och sedan bytte vi om lite snabbt i ett tält. Det fanns en kö för massage som vi ställde oss i. Himla vad skönt det var att få benen knådade. Bara tio minuter men ack så viktiga. Sen var det helt enkelt tunnelbanan till hotellet igen.

Det var mitt äventyr och jag kan konstatera att publiken och banden som spelade musik spelar en stor roll i detta. Fick sånna enorma krafter från alla hejarop efter vägen. Ibland fick jag bromsa mig själv för att inte ta i för mycket.

Rolig upplevelse. Vi får se om det blir någon fler gång. Ska aldrig säga aldrig. Det som talar emot är just asfalten.
Hälen höll ihop utan större besvär och har inte känts sämre efteråt heller. Vill nu att den ska bli helt bra så jag kan börja lägga mil bakom mig för det kommer behövas. Fick en jobbig känsla över mig ganska direkt efter målgång att " helvete, vasan är över dubbelt så lång..."

Det var min story om loppet. Här nedan kommer Freddans. Bilder kommer eftersom
https://vimeo.com/169411423 Här är en film på hur det såg ut i den klassiska trappan efter målet. Mycket smärta där=)

Fredrik här.  

Jag klev in i startgrupp D ca 15 innan startskott. Försökte göra lite uppvärmningsövningar på en ledig yta. Mycket folk i startgruppen.

Kollade på klockan. 5 min till start. Adrenalinet och fokuset började infinna sig i kroppen. Löpare började inta position i gruppen. Startskottet gick!

Med tanke på Luleå halvmarathon så försökte jag hela tiden intala mig själv att inte springa för fort. Ta det lugnt. Loppet är långt. Lite mer än 42 km!

Jag startade i ett 4:50-tempo. Kändes bra. Men under loppets gång så började jag känna att värmen skulle bli ett problem. Försökte med små medel undvika solen och kyla ner huvudet vid de utplacerade duscharna. Kändes bättre efter varje nedkylning. Kanske med facit i hand skulle ha tagit kepsen som jag köpte innan loppet. Nästa gång det är varmt testar jag den.

Vid 27-28 km hade jag min stora svacka i loppet. Fick gå några meter och tog extra koppar vatten samt energidryck. Kändes ganska snabbt bättre och började se ljuset i tunneln. Många löpare såg slitna ut och det gav mig lite extra kraft. Sista 2 km så fick jag ut steget ordentligt och kunde vinna många positioner. Med lite övertagg och krampande ben så började jag försöka veva igång publiken inne i stadion. Skön stämning i arenan som för mig kändes fullsatt. Gick i mål på nettotiden 3 timmar och 30 min. PB med 2 min. Otroligt nöjd!