Här kommer Fredriks berättelse om Vasaloppet. Varsågod.

Vasaloppet 2015.
Detta var ett mycket spännande lopp. Dagen började tidigt som vanligt på Vasaloppet. Upp klockan 02:45 och äta snabbfrukost bestående av fil, musli och banan. Sedan var det bara att klä på sig tävlingsställ samt ladda upp fickor med diverse snabb-energi som 2 st Gainomax energikakor och 2 st Vitargos gel förpackningar. Farsan skjutsade sedan mig och morbror till bussområdet. Kom in till bussen relativt snabbt utan allt för mycket köande. I bussen mot Sälen gjorde vi en frukostkomplettering med mackor och vatten samt några droppar kaffe.

I Sälen möttes vi inte bara ett människohav utan även av ett startområde som fullkomligen höll på rinna bort. Mitt i startfållan var det en "sjö" av vatten. Jag och min morbror försökte placera oss strategiskt i våra fållor men undvika vatten helt var ofrånkomligt. Det varma vädret hade slitit på snön ordentligt.

Starten gick och loppet var igång. Efter lite bök och stök i backen så kunde jag växla upp i ordentlig stak-åkning uppe bland myrarna. Kände mig pigg. Hade fantastiskt glid och kunde hålla en energi-snål men för mig en ganska hög fart. Blåste rejält uppe vid myrarna. Mestadels medvind eller sidovind men när spåret vände mot vinden så var det tungt. Försökte lägga mig kloss i rygg så gott det gick under dessa partier.

Sedan kom Risberg... De långa backarna var otroligt slitsamma med otillräckligt fäste. Kändes väldigt tungt och fick klättra mer med armarna än med benen. Tog mig till Evertsberg med nöd och näppe.

Insåg att detta inte kunde fortsätta så jag tog mig en ordentlig vila med bulla samt sportdryck. Under tiden jag ladda med energi så lämna jag in skidorna för komplettering av fästvalla. Lämnade Evertsberg som en ny person med fäste på skidorna. Kunde äntligen åka hyfsat avslappnat i uppförsbackarna och det kändes dom att jag var tillbaka i loppet.

Efter ca 70 km så var det dags för nästa svacka. Jag var ordentligt sliten och kändes som ett krig mellan kropp och psyke. Försökte ösa i mig energi i depåerna. Magen fick bära eller brista. Nu var det fokus överleva loppet. Varje kilometer kändes tyngre och långsammare. Av en slump så ser jag på en skärm i Hökberg (ca 20 km från mål) att jag låg placerad under 3000 av 15000 åkare. Förra Vasaloppet 2013 fick jag placering 5500 någonting. Fick nya krafter och några bra ryggar att hålla i de sista uppförsbackarna.

Sista 10 km var en plåga, men kunde ändå avsluta loppet i hyfsad fart samt med en spurtseger på målrakan och slutade på position 2896. Mycket nöjd och PB trots segt före.

I mål bjöd Arla på ostmacka och mjölk. Fy ...... vad gott det var!!!

/ Fredrik