Tjabba. Håkke hära. 

Framsteg är roligt. Ofta ser man dem på sekundräknaren på klockan eller som kilon på en skivstång. Idag såg jag framsteg på ett annat sätt. 

Ibland när man tränar mycket och ofta så tycker man att det inte händer något, det går trögt och utvecklingskurvan står stilla. Men idag märkte jag att det banne mig inte står stilla. 

För ca ett år sedan sprang jag till Bengt som bor i Mörön. 16 km asfalt och många tyckte jag var galen. Inklusive mig själv. Jag fick givetvis skjuts hem senare den kvällen. 

Jag har inte sprungit den sträckan sen dess. Men idag var det återigen dags. 

Denna gång sprang jag även tillbaks. 

Att sedan klockan visade att jag hållit snabbare fart alla de 32,4 kilometrarna än de 16,2 förra året gjorde inte så mycket. Jag sprang dubbelt så långt som förra året. Det är ett framsteg. 

Ibland måste man stanna upp och komma ihåg de långsiktiga målen och inte fastna i de kortsiktiga, roliga, quickfix målen.

Allt för nu. Tjo